..och samtidigt dags för lilleman att klippa navelsträngen..

Efter ett besök och personligt möte med blivande fröken Montse, så var det en glad, nyfiken liten 16 månaders gosse som direkt sprang till rutschkanan och åkte ett par åk innan vi gick in...
Nyfiket tittade han på "GRODORNA" på dörren till sitt blivande dagisrum...Böjde sig fram och kikade in på barnen, leksakerna, fröknarna...
Så öppnades de STORA dörrarna och vi stegade in..Direkt fram till leksaker och kamrater..
Oooh så sköööönt..han klänger inte mig i benen utan verkar snarare bry sig väldigt lite om min närvaro...
Växlar några ord med Montse om dagen och tider osv. Sen säger hon att nu är nog ett bra tillfälle att "bara gå"..
- Vaddå? Ska jag gå utan att säga "Hej då"?? 
- Ja, gör det, passa på nu när han är i full fart med att leka..

Lite överrumplade lämnade jag honom där..och även om jag pratat med honom flera gånger att idag är det dagis med Montse och barnen..Mamma går hem och kommer snart tillbaka och hämtar dig...så kände jag mig som jordens största förrädare där jag gick med Tura..utan barnvagn..bara det kändes konstigt..
2,5 timmar senare stegade jag in för att hämta min lille prins.
Kikade in genom de STORA dörrarna och såg honom sitta i myshörnan..yrvaken och tittandes på sina redan inskolade kamrater (från förra året) som satt sig till bords för att äta lunch..
När han fick syn på mig kom gråten..inte oväntat för det har man ju varit med om förut..
Fröknarna sa att han gråtit MYCKET och LÄNGE men inte hysteriskst..mer en slags utdragen klagosång..samt kastat mackan han fått med sig som de försökte truga med åt fanders...:D
Inte skulle han ha någon fånig macka när det är sin mamma man vill ha!?
Så fort han satt i min famn slutade han dock gråta och började peka på allt och alla och säga "Där", "titta" osv osv..Släppte ner honom och gick med runt och tittade på allt han visade och när vi hållit på en bra stund sa vi tack och hej för idag.
När jag hämtat mig och vi ätit lunch hemma, läste jag i boken och där stod:
"Har gråtit nästan hela tiden. Låter sig inte tröstas av något eller någon...Somnade en liten stund."
GULP...känns inte så himla bra...men, det kan väl bara bli bättre nu?? eller??
Imorgon ska jag i allafall säga;
- Hej då! Nu går mamma, men jag kommer snart tillbaka!