Som det verkar nu (man ska ju absolut inte ropa HEJ! ännu..), så har det ju trots allt gått relativt smärtfritt.
Bara varit lite tugnt de första 2 dagarnas gråt-non-stop, dag 3:s något lite bättre.
I måndags var det redan "helt OK" och tisdags testade vi t om att stanna kvar och äta lunch.
Han åt bara lite, men utan gråt.
Igår onsdag bestämde vi oss för både lunch och siesta och dröm om min förvåning när jag hämtar kl 15 och möts av "MOLT BE!! Avui ha sigut un campeó! Se lo ha menjat TOT, y després ha durmit 1,5h!" (JÄTTEBRA! Idag har han varit en riktig hjälte! Ätit ALLT och sen sovit middag 1,5h!).
.jpg) |
| SÅ SKÖNT att hämta en NÖJD och GLAD kille! |
.jpg)
Härligt, skam den som ger sig. Fikade i går med dottern och svärsonen till "mamman du träffade i Tanto i somras som hade barn i Dubai" som berättade om deras inskolning förra hösten med Ester 2. Hon hade fått omdömet "gråt o skrik hela dagen" alla kände Ester och alla tyckte synd om Ester, otröstbar och gav sig inte. Det verkar ju redan gå galant för lille Herr Nils. Kram
SvaraRadera