Har vi bara tur, eller??

Saknaden efter Sigge har varit stor, för finare och mer lättlärd pippi har jag nog aldrig haft.
Tomrummet fylls dock oväntat snabbt av vår nya pippi Paco!
Kan inte fatta att de blir tama så enkelt?
Paco har t om visat framsteg snabbare än Sigge.
Vi köpte honom den 26:e Augusti och han var iofs aldrig livrädd för händerna. Kunde byta matskål och vatten i buren utan hysteriskt flaxande, som det ju ibland kan vara med en ny pippi.
Den 12:e September kände jag att han var tillräckligt tillgiven och börjat visa lite intresse för mig, så att jag kunde låta honom få en liten provtur utanför buren..
Gick hur bra som helst och han hittade t om in själv. Jag kunde ta upp honom i handen även utanför buren, men han kom inte och satte sig på mig än.

Idag, den 16:e, har vi gjort provflygning nr 2, och idag känns det som om "Jaha, nu är han alltså tam"??! Efter att ha flugit runt i köket och satt sig på sin bur flera gånger, kvittrat och lekt glatt så flög han till min axel och satt och gullade med mig som om han aldrig gjort annat..
Kan det bara vara tur?? Eller kanske har de uppfödare som vänjer dem vid människor innan de kommer till djuraffären?
Nu är det bara att smida vidare medan järnet är varmt, men först ska jag fixa hasp på köksytterdörren så att inte olyckan är framme...
Nästa steg blir att bestämma om han ska få en liten kompis...