Nils "ha rigut" (har skrattat)

Ja efter ca 2 veckors inskolning så har han ÄNTLIGEN skrattat HÖGT OCH GOTT på guarden!
Fröken Montse hade t om skrivit det i hans dagbok i torsdags för att vi skulle förstå att NU, nu börjar han känna sig hemma och vara sig själv till fullo :)

Familjens absoluta kladdgris är korad..

Lillebror äter bra mycket bättre..eller i alla
fall med mindre kladd..

Som att "boa" inför bebisens ankomst..

fast tvärt om kanske man skulle kunna säga?
Här röjer vi (jag), slänger och säljer saker. Ut med det gamla, in med lite nytt, men bara lite...
Påminner faktiskt väldigt mycket om de sista veckorna innan bebisen anländer..men det är väl så det är inför lite vad som helst för förändringar i vardagens rutiner.
Denna vecka har vi ÄNTLIGEN lyckats krypa in i alla vrår av vårt vindsförråd och hittat både det ena och det andra...saker vi saknat, saker vi absolut inte saknat och således nu gjort oss av med, gamla minnen, kärleksbrev, foton och MYCKET annat smått och gott att roa sig med.

Urväxta barnkläder... 

kommer förhoppningsvis till användning för
någon bättre behövande

Nedräkning...

Snart är det slut på de goda dagarna som "hemmafru"...USCH vilket hemskt ord!!
Näe, vad ska man egentligen säga? Snart är jag inte längre "bara mamma", utan jag är även en hårt arbetande sådan??..näe...
Nåja, en epok i vårt liv är väldigt snart slut och en annan tar vid!
ALLTID "mixed feelings" (ett av de mest använda uttrycken på jobbet..) att plötsligt börja jobba igen, men denna gång känns det faktiskt extra kul att börja jobba igen.
Det är ju trots allt med det första barnet man kan njuta allra mest av att bara vara med sitt barn. När man har 2 så har man ju plötsligt en massa att pyssla med, förbereda, tider att passa, lämna, hämta, aktiviteter osv. Med 3 behöver jag inte ens säga att det är mindre tid över för allt och alla.
Just nu ska jag njuta av min sista vecka som "tjänstledig för att ta hand om mina barn" och om exakt en vecka börjar ett nytt liv med lite mer vuxeninnehåll och förhoppningsvis blir det också lite tid över för mig själv då och då!

Försöker utnyttja dagarna och startar med en skön morgonpromenad
på tu man hand med Tura denna första OCH sista vecka helt utan barnen (i skola & på dagis hela dagen nu!).

- Who? me??

Tura vaktar som en hök över Nils när han äter..
Det blir ju så mycket smarrigt kvar, både här och där..
I början lät jag henne inte äta direkt från barnstolen, men på sistone har hon faktiskt fått hjälpa till lite med att "förstäda" stolen.. Hon är ju trots allt vår bästa hushållsmaskin!
Ingen dammsugare i världen tar alla kletiga riskorn och spagettismulor på golvet som hon!
Att det är lite "förbjudet" att dammsuga barnstolen vet hon nog...men det är det värt!

Hmm..den där lilla parmesanbiten på nosen och den blicken avslöjar dig
allt, vännen lilla... :)

LYX - Söndagsmiddag levererad - direkt hem till porten!

Min underbare portugisiske vän Filipe (ja, Anna, din med :)), kom förbi och överraskade med en helt gudomlig grönkålssoppa!
Hemlagad med mycket kärlek, på portugisisk kål som han kommit över.
Mammas eller mormors recept gissar jag?! Har redan bett om en matlagningsklass för att lära mig laga soppan!
Selma och jag åt upp nästan allt & skippade det vi annars tänkt äta till middag medan Greta & Dome var på barnkalas.

Inte direkt någon rättvis bild..men den VAR
verkligen sååå god!

40è aniversari de la fundació de la Penya Barcelonista de Vilassar de Mar

Med andra ord - Barça-klubben i Vilassar fyller 40år!
Firas med diverse aktiveteter på tjejernas skolgård.
Vår söndagsplan var att riva ut vårt obehagliga vindsförråd, där inte en själ riktigt vet vad som göms..Är kanske på tiden att hitta de där kokböckerna jag inte sett röken av sedan flytten..kanske dyker även bordsskivorna till nattduksborden fram? Vem vet vad för kul (som vi antingen saknat..eller inte..) som dyker upp.
Då det är i princip en omöjlig uppgift med 3 pockande barn, fick vi som vanligt dela på oss.
Jag och barnen stegade iväg mot skolan redan efter frukost.
Helt perfekt - Ungarna kunde hoppa och tjoa hur mycket som helst, utan att stå i någon kö!
Kändes lite som våra kvällar på Grönan, då vi alltid blir kvar till allra sist och ungarna springer som tokar och åker för allt smör i småland sista halvtimmen innan stängning.
Någon timme senare var det köer till allt.

Även lite dans stod på schemat...Salsa- och merengueklass
för den som ville..också lite "Square dance uppvisning" :)
Selma skrattade så hon höll på att trilla baklänges åt dessa
"pensios" som stegade fram och tillbaks till countrytoner...

kuukuuuu

Ring inte mig, jag ringer dig...

Det finns grannar, och så finns det grannar..

Man kan ju förundras över hur olika grannar egentligen är..
De allra "tåligaste", dvs de som knappt kan ha sina fönsterluckor öppna, NÅGONSIN, pg a alla fotbollar och annat som yr i luften, och som ALDRIG klagar, trots att de försökt lite fint att sätta upp en trevlig liten lapp där de ber om lite hänsyn med att åtminstone inte sparka boll mot deras vägg, då det ekar väldigt inne hos dem...Bollarna haglar tätt mest hela tiden, och aldrig har jag hört att de klagar...
Igår var en av de få tillfällen då de vågat öppna fönsterluckorna på kortsidan av sitt hus..
I fönstret, den allra ljuuuuvligaste gamla damen...bara såååå fin, rar, barnkär. Med ett STORT leende betraktar hon alla barnen som HOPPAR på den tillfälliga lilla scenen (som väl är uppsmälld ett par gånger i månaden!) precis nedanför hennes fönster och orsakar ett hejdundrande slammer...Kanske hör hon dåligt?? ;)
Pratade med Nils och klappade honom på hans blonda hjässa..förundrad över hans vita, mjuuka hår :)

I´m a barbie girl...I´m fantastic...

Am I a barbie???
Ja bara det är någon vacker uppenbarelse med låååångt, blont hår och blåa ögon..
Moster Anna?? Barbie? eller någon annan svensk bimbo? ;)
I alla fall så nöööööjd när hon råkade få höra av självaste storasyster SELMA att hon är lik barbie!

Med risk för att bli vääääldigt tjatig..

..men kan inte sluta förundras över hur lätt det gått att få fina Paco tam...

Tillbaka i rutiner..dags att organisera sig!

Ja nu är det inte långt kvar till allt är som det var för 1,5 år sedan...Jobba, hämta barn, parken, Judo, torget, middagar, mellanmålspåsar, matsäckar osv osv..
Enda skillnaden att nu är det TRE som ska ha med sig ditten och datten och iväg hit och dit..
Har ju köpt en "familjealmenacka" för att om möjligt lyckas få ihop pusslet något bättre än tidigare år. Nu gäller det bara att få lite rutin på att faktiskt ANVÄNDA den också!
Återkommer med rapport om hur vi "sköter oss"...

Nils & Berta leker med större barnens
skolväskor :)

Bättre och bättre dag för dag...

Måste medge att jag faktiskt är rätt förvånad. Hade nog väntat mig mer kamp och längre, mer utdragen inskolning.
Som det verkar nu (man ska ju absolut inte ropa HEJ! ännu..), så har det ju trots allt gått relativt smärtfritt.
Bara varit lite tugnt de första 2 dagarnas gråt-non-stop, dag 3:s något lite bättre.
I måndags var det redan "helt OK" och tisdags testade vi t om att stanna kvar och äta lunch.
Han åt bara lite, men utan gråt.
Igår onsdag bestämde vi oss för både lunch och siesta och dröm om min förvåning när jag hämtar kl 15 och möts av "MOLT BE!! Avui ha sigut un campeó! Se lo ha menjat TOT, y després ha durmit 1,5h!" (JÄTTEBRA! Idag har han varit en riktig hjälte! Ätit ALLT och sen sovit middag 1,5h!).

SÅ SKÖNT att hämta en NÖJD och GLAD kille!

Min Judoka

tycker fortfarande att Judon är KUL!

Tomatröd, svettig, tandlös och alldeles...
..underbar :)

Somliga har DET...

..något som gör att folk i ALLA åldrar dras till dem likt flugor till en syltburk...

Här i byn tror jag banne mig att ALLA känner Greta...
Gata upp och gata ner och det är ett fasligt hejande till höger och vänster.."- Hola Greta!"..
Folk man känner, folk man kanske sett, folk man ALDRIG sett och absolut inte känner..men Greta känner de minsann!

Uttråkad behöver hon aldrig vara heller. Av någon anledning får hon nästan alltid en grupp lite äldre barn som bara ÄLSKAR att leka med henne. På landet, i parken, på torget, på stranden...Ibland är det killar, ibland tjejer..
Får hoppas att hon får nytta av detta även senare i livet :)

Trött groda

Ny butik i byn!

Yippey! Vi har länge undrat vad som ska öppna i den gamla godisbutiken som stängde hux flux för länge sen..
I fredags stod det klart att det blir en bröd och lite delikatessbutik!
Surdegsbröd, olika nötter, olivbröd osv osv...mmmm...Det behövdes, så nu hoppas vi bara att det fortsätter lika bra som det började denna invigningsdag!
Vi provsmakade så det stod deg ut ur öronen på oss..

Anna, Oscar & Hugo var med och provsmakade

ÄNTLIGEN Berta!

Vi har länge försökt få till en träff med Selmas gamla dagis och skolkompis från Tic-Tac och Diputacio i Barcelona.
De hängde alltid ihop på dagis och sen i skolan och jag och Bertas mamma Pau, har alltid haft mycket gemensamt. Bland annat fyller vi år på samma dag, om än med ett år emellan..Känns som om vi är lika på många sätt och tycker samma om mycket.
Nu har de börjat känna sig redo för en eventuell flytt utanför Barcelona och funderar eventuellt på Vilassar..Vore SÅ KUL om det blev så!
Började dock inte så bra, då huset de skulle sett på i lördags morse tyvärr gick i stöpet..men, men nu gäller det att hålla öron och ögon öppna för något nytt, bättre!
Det blev inte tid för så jättemycket, men en liten vermut inne hos oss och sedan lite att äta på torget innan vi drog vidare på annat vid 16-tiden.

Tjejerna lekte hur bra som helst och de var bara liiite blyga i 2 minuter..sen var det som om de aldrig varit ifrån varandra!
Greta och Carlotta som bara är 2, fann varandra och hade kul och vi vuxna pladdrade på om allt mellan himmel och jord och lite till!

Har vi bara tur, eller??

Saknaden efter Sigge har varit stor, för finare och mer lättlärd pippi har jag nog aldrig haft.
Tomrummet fylls dock oväntat snabbt av vår nya pippi Paco!
Kan inte fatta att de blir tama så enkelt?
Paco har t om visat framsteg snabbare än Sigge.
Vi köpte honom den 26:e Augusti och han var iofs aldrig livrädd för händerna. Kunde byta matskål och vatten i buren utan hysteriskt flaxande, som det ju ibland kan vara med en ny pippi.
Den 12:e September kände jag att han var tillräckligt tillgiven och börjat visa lite intresse för mig, så att jag kunde låta honom få en liten provtur utanför buren..
Gick hur bra som helst och han hittade t om in själv. Jag kunde ta upp honom i handen även utanför buren, men han kom inte och satte sig på mig än.

Idag, den 16:e, har vi gjort provflygning nr 2, och idag känns det som om "Jaha, nu är han alltså tam"??! Efter att ha flugit runt i köket och satt sig på sin bur flera gånger, kvittrat och lekt glatt så flög han till min axel och satt och gullade med mig som om han aldrig gjort annat..
Kan det bara vara tur?? Eller kanske har de uppfödare som vänjer dem vid människor innan de kommer till djuraffären?
Nu är det bara att smida vidare medan järnet är varmt, men först ska jag fixa hasp på köksytterdörren så att inte olyckan är framme...
Nästa steg blir att bestämma om han ska få en liten kompis...

..och samtidigt dags för lilleman att klippa navelsträngen..

Efter ett besök och personligt möte med blivande fröken Montse, så var det en glad, nyfiken liten 16 månaders gosse som direkt sprang till rutschkanan och åkte ett par åk innan vi gick in...
Nyfiket tittade han på "GRODORNA" på dörren till sitt blivande dagisrum...Böjde sig fram och kikade in på barnen, leksakerna, fröknarna...
Så öppnades de STORA dörrarna och vi stegade in..Direkt fram till leksaker och kamrater..
Oooh så sköööönt..han klänger inte mig i benen utan verkar snarare bry sig väldigt lite om min närvaro...
Växlar några ord med Montse om dagen och tider osv. Sen säger hon att nu är nog ett bra tillfälle att "bara gå"..
- Vaddå? Ska jag gå utan att säga "Hej då"?? 
- Ja, gör det, passa på nu när han är i full fart med att leka..

Lite överrumplade lämnade jag honom där..och även om jag pratat med honom flera gånger att idag är det dagis med Montse och barnen..Mamma går hem och kommer snart tillbaka och hämtar dig...så kände jag mig som jordens största förrädare där jag gick med Tura..utan barnvagn..bara det kändes konstigt..
2,5 timmar senare stegade jag in för att hämta min lille prins.
Kikade in genom de STORA dörrarna och såg honom sitta i myshörnan..yrvaken och tittandes på sina redan inskolade kamrater (från förra året) som satt sig till bords för att äta lunch..
När han fick syn på mig kom gråten..inte oväntat för det har man ju varit med om förut..
Fröknarna sa att han gråtit MYCKET och LÄNGE men inte hysteriskst..mer en slags utdragen klagosång..samt kastat mackan han fått med sig som de försökte truga med åt fanders...:D
Inte skulle han ha någon fånig macka när det är sin mamma man vill ha!?
Så fort han satt i min famn slutade han dock gråta och började peka på allt och alla och säga "Där", "titta" osv osv..Släppte ner honom och gick med runt och tittade på allt han visade och när vi hållit på en bra stund sa vi tack och hej för idag.
När jag hämtat mig och vi ätit lunch hemma, läste jag i boken och där stod:
"Har gråtit nästan hela tiden. Låter sig inte tröstas av något eller någon...Somnade en liten stund."
GULP...känns inte så himla bra...men, det kan väl bara bli bättre nu?? eller??
Imorgon ska jag i allafall säga;
- Hej då! Nu går mamma, men jag kommer snart tillbaka!

och så var sommarlovet slut...

Det var två GLADA barn som stolpade iväg till skolans första dag. Ryggsäckar fyllda med nya böcker, batas, muggar, våtservetter och annat smått och gott..

Selma är SÅ LYCKLIG över att få ha härliga,
underbara, kloka, roliga, riviga, rödhåriga,
färgglada, levnadsglada Virginia som lärare
i år igen!