Sakta men säkert

Har ju inte så många minuter över på dygnet för att tämja vår lilla undulat, Sigge, men han måste vara av den lättämjda sorten, då han faktiskt visat ett oerhört (för att vara undulat alltså) intresse för mig och de övriga i familjen.
Tar buren med mig dit jag går..dvs när jag sätter mig på terassen, följer han med, när jag plockar i köket eller lagar mat, är han här. Jag visslar och pratar och spelar musik för honom och bjuder på färsk frukt, olika fröstänger och en del pinglor och annat skoj som undulater brukar gilla.
Idag när jag gick fram till buren så HOPPADE han direkt fram och satte sig på gallret, så nära mig han bara kunde! WOW - Är han tam nu? tänkte jag..
Provade genom att flytta mig till andra änden av buren, och jodå, han hoppade efter och jag kan klia honom genom gallret! Han kliver ännu inte upp på handen, men låter mig, om än lite spänt, klia honom på magen :) Skam den som ger sig!