Dårpippi som sagt...

Jag orkar inte gå in på detaljer i vårt galna pippi-liv..men helt kortfattat så lyckades vi med konststycket att släppa ut Carmela fredagen den 3:e maj!
Märkte senare att burdörren blivit förslappad och bara behövde en lätt puff inifrån för att den skulle gå upp..vilket den naturligtvis gjorde!
Ve och fasa - trodde inte mina ögon när jag plötsligt hör Carmela i ett träd i grannens trädgård…Fasan upprepar sig och efter lockande, pockande, letande och STOR FRUSTRATION, samt att jag t om lyckades få honom att sätta sig i mitt huvud, men bara för att flyga iväg igen :(…så flyger han till slut iväg, skymningen lägger sig och han är BORTA!
Känner mig sååå uppgiven, ledsen, arg och värdelös som fågelägare!
Detta sker alltså 2 dagar INNAN vi hämtar den nya pippin och jag tvivlar t om över att vi ens ska ta den nya då vi ju uppenbarligen inte klarar av att ha fåglar..
Men Raquel övertalar mig.
Helgen är över och döm om min förvåning när jag på måndagen får ett samtal från okänt nummer. Svarar inte, men lyssnar på meddelandet:
- Hej jag heter Carles och har sett en lapp med bortflugen undulat i Vilassar. Ring mig!
Jag rusar ut på terassen på jobbet och ringer upp
- Ja, min son har hittat en undulat i Vilassar, men det är inte den på bilden. (vi hade ju inte ens hunnit printa lappar med Carmela på, så han hade sett lapparna på Paco).
- Oooh.. är den blå med gult ansikte?
- Ja! Och han pratar så in i vassen!
- CARMELA!!!
Samma eftermiddag hämtar jag Carmela hos denna underbara familj som hittat honom nere på pensionärsrestaurangen. De ville nästan inte lämna honom ifrån sig då de tyckte han var så rolig och gullig :)

Carmela på väg hem igen..i lånad bur..

Barnen blev verkligen såååå GLADA!!!

Det bästa av allt - den nya pippin började
ÄNTLIGEN äta!!! (Var lite orolig att den var
för liten. Bara drygt 4veckor!!, men bara åsynen
av Carmela gjorde att han började mumsa! )

Man blir trött av att träffa nya vänner… :)