Stackars mamma

Ja vad ska jag säga...Att det är tur att Facebook, e-mail, skype och telelfoner finns, kanske..?

Jag är ju fullt medveten om att hjulet snurrar FORT just nu och att Dome och jag knappt hinner prata med varandra. Han jobbar väl 12-15 timmar om dagen och själv gör jag det samma fast med annat då..
Kanske blir man också MER senil än innan av att jobba med senila? Vad vet jag...

Jag påminde i alla fall i lördags när Dome och Selma skulle till Mataro för att gå på bio, att på tisdag är det min födelsedag. Tänkte att de kanske skulle få någon minut över till att köpa en liten present kanske.
I söndags hos avi Josep kom vi att prata om födelsedagar igen då både Yago och Josep Jr fyllt år 1 och 11 maj. Det konstaterades att just Dome, avi och Nuria är dåliga på att komma ihåg födelsedagar, men jag sa att med lite hjälp har ju i allafall jag alltid blivit uppvaktad i någon form. Ibland med hembakt tårta, paket, ibland kanske bara någon köpt bulle, men ALLTID med frukost på sängen med sång och ljus...
Det är det som är födelsedag för mig - att få ligga kvar i sängen, sova eller lyssna på hur de andra förbereder frukosten...
Även ungarna gillar ju överraskningsmomentet.

På måndagskvällen frågar Dome mig om jag kan ta barnen till skolan på tisdagen för han ska på möte klockan 9.
- Jo visst, no problem.
Tänkte att han får gå upp extra tidigt då..
Tisdagen kom, Dome som sover uppe med Nils (nattamningsavvänjning) har redan kastat ner honom till mig för morgonamning vid 6. Jagligger och drar mig och väntar lite..Inget hörs. Tyst som i graven..
Går till slut upp och duschar och förbereder ungarnas kläder, badar och klär Nils som ska iväg på 1-årskontroll.
Selma & Greta vaknar..ingenting..klär sig. Jag gör frukost. Dome har duschat, kommer ner, tar sina saker och säger HEPPÅRE!
Jag som nu insett att de faktiskt HAR GLÖMT MIN FÖDELSEDAG för första gången...och faktiskt känner mig rätt liten och bortglömd, trots min nu höga ålder :), tänker först att jag säger ingenting så får vi se när/OM han kommer på det...Kan dock inte hålla mig och slänger ur mig ett:
- Tack för kaffet då!
- Eeehh..men jag ska ju vara på möte om 20 minuter!
- Jaja, men du kunde väl gått upp lite tidigare då..det är ju ändå en lite speciell dag idag..
- Ehh? va???
Sen går han bara...stressad iväg..
En halvtimme senare kommer ett WHATSAPP på mobilen:
- GRATTIS även om det är via WHATSAPP
ytterligare en halvtimme senare:
(små tårtikoner, kaffekoppar) och texten:
- Här kommer kaffet och tårtan jag är skyldig dig! FÖRLÅT!

Selma och Greta blir varse vad det är för dag, och ser faktiskt riktigt snopna och ledsna ut över att inte kommit ihåg heller.
Vi hinner inte med morgonfika på Daunis, men jag lovar att vi tar det mellan skolan och Judon. Greta vill ta MIN plånbok och gå med Selma och köpa en present till mig...
Viktoria kommer förbi på morgonfika och fin present!
Vi pratar och skrattar åt dessa glömska män och jag känner mig på bättre humör.

Efter judon leker vi på torget som vimlar av barn med spring i benen.
Selma kommer ut med sin plånbok, innehållandes knappt 6 euro och säger att hon, Natasha och Greta ska gå och köpa födelsedagspresent. Jag försöker hindra dem, men de går bort till närmsta smyckesaffär och kommer tillbaka med en FÖDELSEDAGSPRESENT!
De tycker verkligen synd om mig som blivit bortglömd.."STACKARS MAMMA" säger Selma och jag får största kramen.
SÅÅÅÅ GULLIGT!!
Ett par örhängen och en ring!!!
Min käre man har under tiden försökt få kontakt med mig via Whatsapp för att fråga om ev. middag eller en drink på Favela när han kommer..men med vetskapen att han kan komma precis när som helst mellan 21 och 24, så tackar jag vänligt men bestämt nej...Han kan gott stå där med svansen mellan benen ett tag.
Vi äter en sen med god födelsedagsmiddag med levande ljus och läser en LÅNG saga och jag har ändå haft en bra födelsedag till slut!