Äntligen hemma!

Konstigt det är när barnen plötsligt är borta på något..så tycker man först att det ska bli sååå kul för dem, men också lite skönt för oss andra. Men så hinner de knappt lämna huset förrän man börjar längta, undra hur de har det, vad de gör...
Det var nästan lika pirrigt som första gången Selma var iväg på Colonias med skolan i Barcelona.
Minns hur alla vi halvhysteriska föräldrar som längtade så efter våra små, klev ut mitt i gatan, calle Urgell mitt i BCN när bussarna rullade in..Bilarna tutade och undrade vad vi var för ett gäng efterblivna som står MITT i trafiken och blockerar...
Lite samma känsla idag när de äntligen kom..
En efter en, ut ur bussarna, ruffsiga, rosiga, helt slut efter 3 fantastiska dagar!
Selma sa på vägen hem från godisaffären att hon inte längtat hem alls! Det hade varit såååå kul, och maten var såååå god!! (Frukost: Cacaolat, mjölk och flingor, mackor, croissant..jo jag tackar jag :)).
Har nu fått en full redogöresle under middagen av allt kul som hänt och en massa "nypåhittade sånger" som sjungits under dagarna..Så nöjd och glad, trots regn de haft.
Minns själv mina otaliga scoutläger..hur jag också ville stanna kvar längre och inte längtade hem alls - Sunt!

Lägg särskilt märke till den lilla smarriga "hjärnan"...

Fredagsmys