Efter en körig natt..(den första, och förhoppningsvis den sista..hehehe..man måste ju vara optimist!), med en förkyld liten kille som BARA ville vara i mammas famn och knorrade och krånglade mest hela natten, så har nu en ny dag börjat och den lille verkar trött, men nöjd..medans mamma känner sig rätt slut med röda, svidande ögon och trötta armar...
Som sagt..Vem sa något om "kinkiga, klena, killar"? Att killar och män i allmänhet skulle vara lite ynkligare så fort de får en liten ynka förkylning, slår i en tå, eller för att inte tala om något allvarligare...
Vad jag minns av Selmas första förkylning, vid ungefär samma ålder som Nils är nu, så var det snarare att jag tyckte såååå synd om henne, då hon var så snäll och inte klagade trots igentäppt näsa..och hon skrek eller klagade minsann inte annat än då jag tog fram den oumbärliga "snorsugen" och rensade luftvägarna så att hon åtminstone kunde andas liiiite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar